SSM, Knutstorp 4-6/7 Eftersnack, Resultat, bilder, Filmer
- Mattias Stahre
- Posts: 186
- Joined: Mon 03 Mar 2008, 16:45
- Per Hammarsjö
- Posts: 1561
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:24
- Location: Huddinge
- Contact:
- Per Hammarsjö
- Posts: 1561
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:24
- Location: Huddinge
- Contact:
Hittade lite bilder från min kamera också..
Alltid kul med runt om bilder och inte bara fokus på bilarna runt kurbs...
Ni får ursäkta den usla JPEG komprimeringen.. Orkade inte göra det på rätt sätt..
Alltid kul med runt om bilder och inte bara fokus på bilarna runt kurbs...
Ni får ursäkta den usla JPEG komprimeringen.. Orkade inte göra det på rätt sätt..
- Attachments
-
- Niklas Falk
- _V9B6273.jpg (86.61 KiB) Viewed 3370 times
-
- Fredrik Henriksson fokusering till max!
- _V9B6271.jpg (95.21 KiB) Viewed 3370 times
-
- Pettssons Allfix at your service!
- _V9B6272.JPG (148.09 KiB) Viewed 3370 times
-
- Per Hammarsjö spänner bälte
- _V9B6260.jpg (94.35 KiB) Viewed 3370 times
-
- Josen cool-lugn
- _V9B6250.jpg (94.77 KiB) Viewed 3370 times
-
- Winner - Henrik Phil!
- _V9B6248.jpg (113.14 KiB) Viewed 3370 times
-
- Goa gubbar!
- _V9B6244.JPG (149.88 KiB) Viewed 3370 times
-
- Dennis Kullman har koll på läget
- _V9B6243.jpg (92.58 KiB) Viewed 3370 times
-
- Tidning vs Tidning.
- _V9B6240.jpg (110.5 KiB) Viewed 3370 times
-
- _V9B6231.jpg (91.7 KiB) Viewed 3370 times
-
- En cola lugnar nerverna
- _V9B6229.jpg (84.38 KiB) Viewed 3370 times
-
- Fan va glad jag e
- _V9B6228.jpg (90.94 KiB) Viewed 3370 times
-
- Vår egen super supporter Hans Danielsson
- _V9B6216.jpg (85.48 KiB) Viewed 3370 times
-
- Nästa inköp! Fet husbil. Jag är såld!
- _V9B6210.jpg (79.35 KiB) Viewed 3370 times
-
- Hans misstänker fusk på Henrikssons bil
- _V9B6209.jpg (188.53 KiB) Viewed 3370 times
-
- Däckbyte.. 5 sek per sida klockade vi det till.. Måste banta ser jag på dubbelhakan. :)
- _V9B6203.jpg (117.34 KiB) Viewed 3370 times
-
- MX-5 Cup gänget samlade kring mäklarbrickorna i basecamp. :)
- _V9B6184.jpg (133.34 KiB) Viewed 3370 times
- Niklas Falk
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 4049
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:44
- Location: Fixhult
Race1 i lite större upplösning (720x480):
http://www.mx5racingclub.se/uploads/SSM ... 0Race1.avi
Hittade att Canon FS100 tydligen är en mera klassisk Camcorderkonstruktion med micingång och fjärr (guld för bilinspelning) samt SDHCminne. Det är deras HDkamera utan disk. Pris ca 3å5. Med dess större optik borde den filma lite bättre än min Panasonic SDR-S10 (som i Sverige kostar lika mycket). Kanske kan man klämma dit en liten vidvinkellins också (47mm som minimum).
http://www.mx5racingclub.se/uploads/SSM ... 0Race1.avi
Hittade att Canon FS100 tydligen är en mera klassisk Camcorderkonstruktion med micingång och fjärr (guld för bilinspelning) samt SDHCminne. Det är deras HDkamera utan disk. Pris ca 3å5. Med dess större optik borde den filma lite bättre än min Panasonic SDR-S10 (som i Sverige kostar lika mycket). Kanske kan man klämma dit en liten vidvinkellins också (47mm som minimum).
- Mattias Stahre
- Posts: 186
- Joined: Mon 03 Mar 2008, 16:45
- Niklas Falk
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 4049
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:44
- Location: Fixhult
Race2:
http://video.google.com/videoplay?docid ... 7207862590
Man ska inte växla 1-2-5-4 i starten...
http://video.google.com/videoplay?docid ... 7207862590
Man ska inte växla 1-2-5-4 i starten...
- Fredrik Henriksson
- Posts: 2412
- Joined: Thu 28 Feb 2008, 12:15
- Location: Bollebygd
Synd att jag inte var det i starten bara, pillade med performanceboxen så att jag bommade starten totalt...Mattias Stahre wrote:Per Hammarsjö wrote:Hittade lite bilder från min kamera också..
Alltid kul med runt om bilder och inte bara fokus på bilarna runt kurbs...
Ni får ursäkta den usla JPEG komprimeringen.. Orkade inte göra det på rätt sätt..
Henriksson ser väldigt koncentrerad ut!
Varvtider 2008: Falkenberg: 54,3 | Kinnekulle: 1.04,6 | Knutstorp: 1.12,1 | Mantorp: 1.41,1 | Sturup: 1.14,5
Varvtider 2009: Falkenberg: 53,0 | Kinnekulle: 1.03,7 | Knutstorp: 1.10,5 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: 1.57.3
Varvtider 2010: Falkenberg: 52,5 | Kinnekulle: 1.02,4 | Knutstorp: 1.10,2 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: -------| Gotland: 1.35,5
Varvtider 2009: Falkenberg: 53,0 | Kinnekulle: 1.03,7 | Knutstorp: 1.10,5 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: 1.57.3
Varvtider 2010: Falkenberg: 52,5 | Kinnekulle: 1.02,4 | Knutstorp: 1.10,2 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: -------| Gotland: 1.35,5
- Dennis Kullman
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 840
- Joined: Fri 29 Feb 2008, 12:26
- Niklas Falk
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 4049
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:44
- Location: Fixhult
- Per Hammarsjö
- Posts: 1561
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:24
- Location: Huddinge
- Contact:
-
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 53
- Joined: Thu 28 Feb 2008, 10:32
- Location: Karlskrona
- Dennis Kullman
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 840
- Joined: Fri 29 Feb 2008, 12:26
Måste säga det igen att Mattis PR film är verkligen godis - inte för att vara ego men klippet när jag passera Pär på krönet är super-nice Också starten är super klippt vs musiken
Anders tack för dina fina bilder också En fråga hur ser det ut när vi kommer farande över krönet ? Inne i bilen känns det grymt fort men det verka se rätt slött ut sett från sidan ?
Anders tack för dina fina bilder också En fråga hur ser det ut när vi kommer farande över krönet ? Inne i bilen känns det grymt fort men det verka se rätt slött ut sett från sidan ?
- Mattias Stahre
- Posts: 186
- Joined: Mon 03 Mar 2008, 16:45
- Niklas Falk
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 4049
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:44
- Location: Fixhult
Miata på G
Hittade detta på annan plats
Dark Horse wrote:Hej alla Miata racers
Bortsett från några möjliga misshaps, så tror jag nog att just ni i Miatagänget ska vara riktigt nöjda med årets resultat så här långt. Roadsport klassen har ett antal år uppvisat ett negativt deltagar intresse, det verkar dock som Roadsport har dock fått ett rejält lyft i år och då kanske framförallt just roadsport C. Så nu till att att alla som har en bil som fungerar att ni anmäler er till de sista tävlingarna så att Nicklas ocn Per inte får vandra iväg med alla pokalerna själva.
Mvh/Dark Horse (dvs röda hulten, med alldeles för lite effekt) och den sk. expertkommentatorn på Knutstorp
- Fredrik Henriksson
- Posts: 2412
- Joined: Thu 28 Feb 2008, 12:15
- Location: Bollebygd
Jag började skriva av mig lite Knutstorpupplevelser dagen efter jag kom hem från racehelgen i Skåne men då jag jobbat med plastning i
stort sett varenda ledig minut sedan dess så har det inte blivit mer skrivet än det jag knåpade ihop den kvällen. Med en knapp vecka kvar till KM2 ser jag ingen ledig tid att skriva färdigt(minnesbilderna börjar oxå bli suddigare vilket är synd då jag skriver för att komma ihåg) så jag postar det lilla jag hann skriva om nu nån vill läsa...
Så, nu har man blivit lite piggare efter att ha fått en hel natts sömn i egna sängen. Tänkte jag skulle skrivit några rader om helgen igår kväll men det gick helt enkelt inte, hjärnan strejkade. Det har ju blivit lite sparsamt vad det gäller sömn den den sista tiden med stressmek in på småtimmarna inför helgen och och under helgen sömnförsök på en sovyta som endast tillät fosterställning, självförvållat iofs när man e optimist och köper grisen i säcken med tron att barnsovplatsen i en husbil säkerligen funkar för en 186centimeters räserföraraspirant...
Som vanligt när jag skriver så får ni som var med stå ut med att jag kanske blandar ihop fakta och minns fel, jag skriver mest för att dra mig till minnes och få njuta av upplevelsen en gång till och kluttar därför bara ner vad som finns i skallen och så får d bli som d blir...
Det blev som sagt inte mycket sömn dagarna, eller veckan, innan denna rejshelg. Efter den andra MX5Cuprejset på Mantorp så hade jag bestämt mig för att lätta bilen lite då jag sett på Mylaps att min topphastighet på rakan var bland de sämsta. Jag visste ju sedan innan att min bil var betydligt tyngre än Josens bil (som blivit ett litet riktmärke för mig då han har samma motor med liknande chassi och jag vet att den kan gå fort) och med nästan en månad kvar till SSM så bestämde jag mig för två projekt. Det första jag tänkt göra var att gjuta en hardtopp. Eftersom jag länge lurat på det här med glasfiberplastning och jag faktiskt läst på en del om det så kändes det som om det nu var läge att påbörja detta projekt. Den andra viktmodden hittade jag på Mantorp när jag snokade runt Josens bil som stod med samtliga 4 luckor öppna i depån. I skuffen hade han ett 4kilos MC-batteri sittandes med en snittsig montering och med tanke på att mitt batteri vägde ca 10kg så blev frestelsen att kopiera allt för stor när det såg så enkelt ut...
En månad rinner iväg rätt fort och med en Fritiof Nilsson Piraten liknande personlighet så var de helt plötsligt bara en vecka kvar till SSM och inte ett dugg hade hänt med bilen. Detta sammantaget med att det var sista veckan på jobbet innan semestern med hur mycket som helst att göra, gjorde att jag inte hann med att gjuta den planerade glasfiberhardtoppen utan fick ge upp på onsdagsvällen. Jag hann iofs i princip få färdigt gjutformen men med drygt ett dygn kvar till avfärd så fick jag se mig slagen av klockan.
Jäklar i den! Inne på MX5racingforumet skrev Josen att MGCC är tetiga med regeln om 7,5cm markfrigång och att han förra året fick skruva upp plastskyddet under motorn för att få igenom bilen. Själv visste jag att den hemmamoddade plåtbiten som hållt allt uppe under bilen hade släppt efter diverse kurbskontakter och att plastflärpen därför hängde oroväckande lågt, och nu hade jag bara en kväll kvar att fixa batterimodden och få till en bättre markfrigång. *Hjärnstress*
På väg hem från jobbet för att meka ser jag Per "Kamikaze" Hammarsjös Miata stå och blänka i solen utanför en husbilsfirma i Hyssna, och eftersom jag absolut inte har tid att stanna så trycker jag foten på bromsen och går ut för att leta rätt på Per inne på området varpå någon timme med slås ihjäl med diverse racediskussioner innan jag åker hem och Per åker vidare till Knutstorp någon dag tidigt för att fota den nylånade husbilen tillsammans med sin racecoach och vapendragare Mattias Stahre.
Väl hemma sätter skruvandet igång. Batterimodden flyter på fint och bilen startar. Gött, 5kg lättare, nu vinner jag! Även markfrigången fixas lätt genom några strategiska snitt i plasten under bilen så att det som hänger ner kan vikas in ovanför kanten på framvagnsbalken. Så, då var man ju nästan klar och klockan hade inte ens slagit nio, jag har ju till och med tid att packa i lugn och ro. Javisst fasen!... Rutan måste ju i hardtoppen efter glasfiberavgjutningen. Glasrutan hämtas och passas in så att skruvhålen hamnar rätt, men... var är de små pyttemuttrarna som håller fast rutan? Åhhh.... Flera timmar senare, efter att ha provat varenda mutter i lämplig storlek, hittar jag äntligen muttrarna i ett par mekbyxor som jag nästan aldrig har på mig men givetvis hade på mig dagen jag monterade ur rutan... Nu var det väl nog med trassel? Nope! Jag trodde rutan kunde sitta temporärt endast med skruvarna även om det skulle läcka vid ev regn utan tätningsmassa, men det vissade sig att jag hade fel å de grövsta. Tätningsmassa var nödvändig för att få rutan att sitta ordentligt så det var bara att plocka ur rutan och börja leta tätningmassa bland gamla burkar och flaskor i skåpen. Nu hade jag för en gångs skull lite tur och hittade en oöppnad tub med byggsillicon som, även om den var över 5år gammal, inte hade torkat. Efter några timmars klabbande med sillicon, lister mm så satt äntligen hardtoppen på plats. Va gött! Klockan var tre men bilen var iaf klar! På fredagen var det tre, för egen räkning som rockie, välbehövliga träningspass och det första passet var klockan nio så det blev att ställa klockan på halv sex för att hinna ner till Knutstorp i tid...
Fredag morgon, vad är klockan? Helsike, måste ha tryckt på snoozeknappen i nån slags halvdimma och somnat om för nu var klockan strax efter åtta! In med alla grejerna i bilen och efter en snabb avcheckning att åtminstone allt "livsnödvändigt" för start fanns med var det bara att dra iväg! Ok, första träningspasset var rökt nu gällde det att hinna fram i tid till träningspass nr två som drog igång ca 11:20. Efter en något inspirerad körning kom jag fram till Knutstorp ganska precist klockan elva, en snabb incheckning senare och en avstämning via mobilen med Per så hittades miatagänget i depån. Huj, nu var det lite brått, ur med packningen, en snabb handskakning med några MX5racingforumskändisar, som man nu träffade i verklig miljö för första gången (Dennis & Henrik), som också skulle rejsa och sedan var det dags att hoppa in i rejsoverallen då Niklas som alltid har koll på schemat börjat byta om...
Väl i bilen med full racemundering kommer en flashback från racehelgen på Mantorp över en... He..ete va varmt! Med middagssolen gassande för högtryck sitter jag i bilen i lineupen när det plötsligt slår mig... Neeeej!!! Under all stress vid ankomsten så glömde jag bort att skruva av främre nummerskylten. Bilen gick ju varm på Mantorp när jag hade skylten på och temperaturen var inte lägre nu. Ja ja, tur iaf att man kom på det, gällde ju att hålla ordentlig koll på tempmätaren i det läget.
När funktionärerna vinkade ut oss på banan var jag inte lika nervös som jag varit under premiärturerna på Kinnekulle och Mantorp, nu var jag mer bekymrad över min motortemperatur. När jag kommer ut på banan blir allt ett enda kaos. Det var ca fyrtiotalet bilar ute på banan och upplevelsen är att det bara viner bilar om en till höger och vänster men även högt och lågt. Efter att ett varv var avverkat så känns allt ännu mer kaosartat och rörigt. Tusan vilken knepig bana! Tanken kryper på att denna asfaltslingan är för svår för mig och när jag tittar på laptimern blir jag inte fylld av självförtroende precis. Banan har alla möjliga konstiga krön och kurvor och känns skitsvår. Laptimern visar för de första fem varven följande serie; 1'20.8, 1'20.3, 1'20.4, 1'19.2, 1'18.2... Nån vecka innan SSM hade jag haft lite mailkontakt med Bengt Metz och då frågat vad miatan kan göra för tider på Knutan och fått svaret en tolv, en tretton tider... Yepp, nu kände man sig stark...
Redan efter tre varv såg jag att tempmätaren börjat klättra och när femte varvet var avklarat så stod mätaren nästan på max. Fabian också! Det fanns inga alternativ, det var bara att släppa gasen... Till skillnad mot Mantorp så åkte jag inte in i depån direkt denna gång när tempen steg utan fortsatte att köra i lägre tempo för att åtminstone försöka nöta in banan i skallen lite, den kändes verkligen jättelurig. Det återstod mer än halva träningspasset men dessa varv avverkades på dryga en trettio tider och man fick i alla fall chansen att spana lite spårval när övriga bilar drog förbi i en fart så att det kändes som om man själv stod stillaståendes.
Jag har har hittills alltid tyckt det varit en kick att komma ut på bana men med så många bilar på en för mig helt ny bana samtidigt som man hade överhettningsproblem, och därmed inte kunde gå för fullt, så kändes det skönt när den rutiga flaggan viftades...
När första träningspasset var genomfört var det dags för lunch. Uppe i miatacampingen konstaterade Niklas att besiktningskön var relativt kort så mat och däcksparkskonversation fick vänta en liten stund tills besiktningen var avklararad. I besiktningskön hamnade jag före Max Lindblom och hans Triumph. Efter en liten däcksparkskonversation med Max, där vi synade hans kaross som bitvis var gjord i trä och där en miata visst gjort lite avtryck i plåten förra året , så vinkades min bil ur kön för vägning. Funktionären som höll i vägningen var en trevlig man som jag sett tidigare men tyvärr inte minns namnet på. Vi pratade lite om bilen och vad jag bör tänka på som ny. Han sa bl.a att jag bör skaffa bättre bromsbelägg än de orginalbeläggen som sitter på bilen och eftersom Per "Kamikaze" Hammarsjö, som bromsar sist av alla, säger likadant så får jag nog investera i nya belägg från Pean.
Bilen med mig i vägde 1075kg! Trots diverse viktmoddar så har jag fortfarande den absolut tyngsta NA:n i startfältet, nästan 70kg övervikt. Resten av besiktningsproceduren gick också den som en dans, kändes nästan lite synd att inte markfrigången kollades när man nu lagt extra energi på det, inte logiskt för det kvittar ju, men men...
Tillbaka i depån gick jag en inspektionrunda runt Henriks och Dennis bil och efter att ha pratat lite med Dennis kring vad dom andra gjorde för tider så insåg man att man hade en lång väg att vandra då man låg ca 5 sekunder efter. Ja ja, som nybörjare hade jag ju redan från början bestämt att bara tävla mot mig själv men det är nog bara att inse att det finns för mycket tävlingsmänniska i en för att inte snegla på andras tider. Jag visste ju sedan tidigare att Niklas och Josen var snabba men nu hade det kommit in två galningar till som gjorde tider som för en annan kändes utopiska. Per hade ingen internetmottagning och kunde därför inte kolla sina tider så i min värld låg han fortfarande på en nivå som var hanterbar om jag bara fick lite mer tid på denna banan. Tiden går fort när man har kul och efter att ha ätit den dyraste lunchen på länge (ett tips, ta med mat för det är inte billigt att käka på områdets restaurang) och ljugit lite om våra miator sittandes i klubbens tältstolar så var det snart dags att köra det sista träningspasset. Just de, plocka bort nummerskylten va de ja...
stort sett varenda ledig minut sedan dess så har det inte blivit mer skrivet än det jag knåpade ihop den kvällen. Med en knapp vecka kvar till KM2 ser jag ingen ledig tid att skriva färdigt(minnesbilderna börjar oxå bli suddigare vilket är synd då jag skriver för att komma ihåg) så jag postar det lilla jag hann skriva om nu nån vill läsa...
Så, nu har man blivit lite piggare efter att ha fått en hel natts sömn i egna sängen. Tänkte jag skulle skrivit några rader om helgen igår kväll men det gick helt enkelt inte, hjärnan strejkade. Det har ju blivit lite sparsamt vad det gäller sömn den den sista tiden med stressmek in på småtimmarna inför helgen och och under helgen sömnförsök på en sovyta som endast tillät fosterställning, självförvållat iofs när man e optimist och köper grisen i säcken med tron att barnsovplatsen i en husbil säkerligen funkar för en 186centimeters räserföraraspirant...
Som vanligt när jag skriver så får ni som var med stå ut med att jag kanske blandar ihop fakta och minns fel, jag skriver mest för att dra mig till minnes och få njuta av upplevelsen en gång till och kluttar därför bara ner vad som finns i skallen och så får d bli som d blir...
Det blev som sagt inte mycket sömn dagarna, eller veckan, innan denna rejshelg. Efter den andra MX5Cuprejset på Mantorp så hade jag bestämt mig för att lätta bilen lite då jag sett på Mylaps att min topphastighet på rakan var bland de sämsta. Jag visste ju sedan innan att min bil var betydligt tyngre än Josens bil (som blivit ett litet riktmärke för mig då han har samma motor med liknande chassi och jag vet att den kan gå fort) och med nästan en månad kvar till SSM så bestämde jag mig för två projekt. Det första jag tänkt göra var att gjuta en hardtopp. Eftersom jag länge lurat på det här med glasfiberplastning och jag faktiskt läst på en del om det så kändes det som om det nu var läge att påbörja detta projekt. Den andra viktmodden hittade jag på Mantorp när jag snokade runt Josens bil som stod med samtliga 4 luckor öppna i depån. I skuffen hade han ett 4kilos MC-batteri sittandes med en snittsig montering och med tanke på att mitt batteri vägde ca 10kg så blev frestelsen att kopiera allt för stor när det såg så enkelt ut...
En månad rinner iväg rätt fort och med en Fritiof Nilsson Piraten liknande personlighet så var de helt plötsligt bara en vecka kvar till SSM och inte ett dugg hade hänt med bilen. Detta sammantaget med att det var sista veckan på jobbet innan semestern med hur mycket som helst att göra, gjorde att jag inte hann med att gjuta den planerade glasfiberhardtoppen utan fick ge upp på onsdagsvällen. Jag hann iofs i princip få färdigt gjutformen men med drygt ett dygn kvar till avfärd så fick jag se mig slagen av klockan.
Jäklar i den! Inne på MX5racingforumet skrev Josen att MGCC är tetiga med regeln om 7,5cm markfrigång och att han förra året fick skruva upp plastskyddet under motorn för att få igenom bilen. Själv visste jag att den hemmamoddade plåtbiten som hållt allt uppe under bilen hade släppt efter diverse kurbskontakter och att plastflärpen därför hängde oroväckande lågt, och nu hade jag bara en kväll kvar att fixa batterimodden och få till en bättre markfrigång. *Hjärnstress*
På väg hem från jobbet för att meka ser jag Per "Kamikaze" Hammarsjös Miata stå och blänka i solen utanför en husbilsfirma i Hyssna, och eftersom jag absolut inte har tid att stanna så trycker jag foten på bromsen och går ut för att leta rätt på Per inne på området varpå någon timme med slås ihjäl med diverse racediskussioner innan jag åker hem och Per åker vidare till Knutstorp någon dag tidigt för att fota den nylånade husbilen tillsammans med sin racecoach och vapendragare Mattias Stahre.
Väl hemma sätter skruvandet igång. Batterimodden flyter på fint och bilen startar. Gött, 5kg lättare, nu vinner jag! Även markfrigången fixas lätt genom några strategiska snitt i plasten under bilen så att det som hänger ner kan vikas in ovanför kanten på framvagnsbalken. Så, då var man ju nästan klar och klockan hade inte ens slagit nio, jag har ju till och med tid att packa i lugn och ro. Javisst fasen!... Rutan måste ju i hardtoppen efter glasfiberavgjutningen. Glasrutan hämtas och passas in så att skruvhålen hamnar rätt, men... var är de små pyttemuttrarna som håller fast rutan? Åhhh.... Flera timmar senare, efter att ha provat varenda mutter i lämplig storlek, hittar jag äntligen muttrarna i ett par mekbyxor som jag nästan aldrig har på mig men givetvis hade på mig dagen jag monterade ur rutan... Nu var det väl nog med trassel? Nope! Jag trodde rutan kunde sitta temporärt endast med skruvarna även om det skulle läcka vid ev regn utan tätningsmassa, men det vissade sig att jag hade fel å de grövsta. Tätningsmassa var nödvändig för att få rutan att sitta ordentligt så det var bara att plocka ur rutan och börja leta tätningmassa bland gamla burkar och flaskor i skåpen. Nu hade jag för en gångs skull lite tur och hittade en oöppnad tub med byggsillicon som, även om den var över 5år gammal, inte hade torkat. Efter några timmars klabbande med sillicon, lister mm så satt äntligen hardtoppen på plats. Va gött! Klockan var tre men bilen var iaf klar! På fredagen var det tre, för egen räkning som rockie, välbehövliga träningspass och det första passet var klockan nio så det blev att ställa klockan på halv sex för att hinna ner till Knutstorp i tid...
Fredag morgon, vad är klockan? Helsike, måste ha tryckt på snoozeknappen i nån slags halvdimma och somnat om för nu var klockan strax efter åtta! In med alla grejerna i bilen och efter en snabb avcheckning att åtminstone allt "livsnödvändigt" för start fanns med var det bara att dra iväg! Ok, första träningspasset var rökt nu gällde det att hinna fram i tid till träningspass nr två som drog igång ca 11:20. Efter en något inspirerad körning kom jag fram till Knutstorp ganska precist klockan elva, en snabb incheckning senare och en avstämning via mobilen med Per så hittades miatagänget i depån. Huj, nu var det lite brått, ur med packningen, en snabb handskakning med några MX5racingforumskändisar, som man nu träffade i verklig miljö för första gången (Dennis & Henrik), som också skulle rejsa och sedan var det dags att hoppa in i rejsoverallen då Niklas som alltid har koll på schemat börjat byta om...
Väl i bilen med full racemundering kommer en flashback från racehelgen på Mantorp över en... He..ete va varmt! Med middagssolen gassande för högtryck sitter jag i bilen i lineupen när det plötsligt slår mig... Neeeej!!! Under all stress vid ankomsten så glömde jag bort att skruva av främre nummerskylten. Bilen gick ju varm på Mantorp när jag hade skylten på och temperaturen var inte lägre nu. Ja ja, tur iaf att man kom på det, gällde ju att hålla ordentlig koll på tempmätaren i det läget.
När funktionärerna vinkade ut oss på banan var jag inte lika nervös som jag varit under premiärturerna på Kinnekulle och Mantorp, nu var jag mer bekymrad över min motortemperatur. När jag kommer ut på banan blir allt ett enda kaos. Det var ca fyrtiotalet bilar ute på banan och upplevelsen är att det bara viner bilar om en till höger och vänster men även högt och lågt. Efter att ett varv var avverkat så känns allt ännu mer kaosartat och rörigt. Tusan vilken knepig bana! Tanken kryper på att denna asfaltslingan är för svår för mig och när jag tittar på laptimern blir jag inte fylld av självförtroende precis. Banan har alla möjliga konstiga krön och kurvor och känns skitsvår. Laptimern visar för de första fem varven följande serie; 1'20.8, 1'20.3, 1'20.4, 1'19.2, 1'18.2... Nån vecka innan SSM hade jag haft lite mailkontakt med Bengt Metz och då frågat vad miatan kan göra för tider på Knutan och fått svaret en tolv, en tretton tider... Yepp, nu kände man sig stark...
Redan efter tre varv såg jag att tempmätaren börjat klättra och när femte varvet var avklarat så stod mätaren nästan på max. Fabian också! Det fanns inga alternativ, det var bara att släppa gasen... Till skillnad mot Mantorp så åkte jag inte in i depån direkt denna gång när tempen steg utan fortsatte att köra i lägre tempo för att åtminstone försöka nöta in banan i skallen lite, den kändes verkligen jättelurig. Det återstod mer än halva träningspasset men dessa varv avverkades på dryga en trettio tider och man fick i alla fall chansen att spana lite spårval när övriga bilar drog förbi i en fart så att det kändes som om man själv stod stillaståendes.
Jag har har hittills alltid tyckt det varit en kick att komma ut på bana men med så många bilar på en för mig helt ny bana samtidigt som man hade överhettningsproblem, och därmed inte kunde gå för fullt, så kändes det skönt när den rutiga flaggan viftades...
När första träningspasset var genomfört var det dags för lunch. Uppe i miatacampingen konstaterade Niklas att besiktningskön var relativt kort så mat och däcksparkskonversation fick vänta en liten stund tills besiktningen var avklararad. I besiktningskön hamnade jag före Max Lindblom och hans Triumph. Efter en liten däcksparkskonversation med Max, där vi synade hans kaross som bitvis var gjord i trä och där en miata visst gjort lite avtryck i plåten förra året , så vinkades min bil ur kön för vägning. Funktionären som höll i vägningen var en trevlig man som jag sett tidigare men tyvärr inte minns namnet på. Vi pratade lite om bilen och vad jag bör tänka på som ny. Han sa bl.a att jag bör skaffa bättre bromsbelägg än de orginalbeläggen som sitter på bilen och eftersom Per "Kamikaze" Hammarsjö, som bromsar sist av alla, säger likadant så får jag nog investera i nya belägg från Pean.
Bilen med mig i vägde 1075kg! Trots diverse viktmoddar så har jag fortfarande den absolut tyngsta NA:n i startfältet, nästan 70kg övervikt. Resten av besiktningsproceduren gick också den som en dans, kändes nästan lite synd att inte markfrigången kollades när man nu lagt extra energi på det, inte logiskt för det kvittar ju, men men...
Tillbaka i depån gick jag en inspektionrunda runt Henriks och Dennis bil och efter att ha pratat lite med Dennis kring vad dom andra gjorde för tider så insåg man att man hade en lång väg att vandra då man låg ca 5 sekunder efter. Ja ja, som nybörjare hade jag ju redan från början bestämt att bara tävla mot mig själv men det är nog bara att inse att det finns för mycket tävlingsmänniska i en för att inte snegla på andras tider. Jag visste ju sedan tidigare att Niklas och Josen var snabba men nu hade det kommit in två galningar till som gjorde tider som för en annan kändes utopiska. Per hade ingen internetmottagning och kunde därför inte kolla sina tider så i min värld låg han fortfarande på en nivå som var hanterbar om jag bara fick lite mer tid på denna banan. Tiden går fort när man har kul och efter att ha ätit den dyraste lunchen på länge (ett tips, ta med mat för det är inte billigt att käka på områdets restaurang) och ljugit lite om våra miator sittandes i klubbens tältstolar så var det snart dags att köra det sista träningspasset. Just de, plocka bort nummerskylten va de ja...
Varvtider 2008: Falkenberg: 54,3 | Kinnekulle: 1.04,6 | Knutstorp: 1.12,1 | Mantorp: 1.41,1 | Sturup: 1.14,5
Varvtider 2009: Falkenberg: 53,0 | Kinnekulle: 1.03,7 | Knutstorp: 1.10,5 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: 1.57.3
Varvtider 2010: Falkenberg: 52,5 | Kinnekulle: 1.02,4 | Knutstorp: 1.10,2 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: -------| Gotland: 1.35,5
Varvtider 2009: Falkenberg: 53,0 | Kinnekulle: 1.03,7 | Knutstorp: 1.10,5 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: 1.57.3
Varvtider 2010: Falkenberg: 52,5 | Kinnekulle: 1.02,4 | Knutstorp: 1.10,2 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: -------| Gotland: 1.35,5
- Niklas Falk
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 4049
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:44
- Location: Fixhult
Vad 1an och 3an i heaten pysslat med vet man ju aldrig...hdzon wrote:Reportage från SSM i senaste numret av Teknikens Värld
Vittjut blir ifrånkörd för att ”alla” andra hade 1,8 or.
Var det inte 1,6 orna som satte 1,8 orna på plats
Knutan är en bana man måste nöta och 1:15.7 går att förbättra en hel del även med en 1,6a.
Man får väl säga som vanligt, det är väl inte vårt fel att de inte lättat ned vittjut till klassgränsen
-
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 53
- Joined: Thu 28 Feb 2008, 10:32
- Location: Karlskrona
- Niklas Falk
- Medlem MX-5 Racing Club
- Posts: 4049
- Joined: Tue 26 Feb 2008, 23:44
- Location: Fixhult
Jo, en av "dem" hade ju lagat avgassystemet med ärtsoppeburk, det låter ju snabbareJoakim Winkler wrote:Jag gillar även kommentaren "Av ljudet att döma är några av dem preparerade."
Nåja, lite journalistiskt frihet i artikelskrivande har man väl tagit sig själv några gånger.
Undrar om det skulle var positivt eller negativt med att inleda säsongen med frivillig effektmätning? Det kan ju bli lite tråkigt att få de självförverkligande misstankarna nedstoppade i halsen...
- Fredrik Henriksson
- Posts: 2412
- Joined: Thu 28 Feb 2008, 12:15
- Location: Bollebygd
Tror dom misstolkade min vinande bakaxel.Joakim Winkler wrote:Jag gillar även kommentaren "Av ljudet att döma är några av dem preparerade."
Fick flera frågor om varför min bil låter så fränt... Eller har Janne Rydqvist varit kreativ?
Varvtider 2008: Falkenberg: 54,3 | Kinnekulle: 1.04,6 | Knutstorp: 1.12,1 | Mantorp: 1.41,1 | Sturup: 1.14,5
Varvtider 2009: Falkenberg: 53,0 | Kinnekulle: 1.03,7 | Knutstorp: 1.10,5 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: 1.57.3
Varvtider 2010: Falkenberg: 52,5 | Kinnekulle: 1.02,4 | Knutstorp: 1.10,2 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: -------| Gotland: 1.35,5
Varvtider 2009: Falkenberg: 53,0 | Kinnekulle: 1.03,7 | Knutstorp: 1.10,5 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: 1.57.3
Varvtider 2010: Falkenberg: 52,5 | Kinnekulle: 1.02,4 | Knutstorp: 1.10,2 | Mantorp: --------| Sturup: -------| Anderstorp: -------| Gotland: 1.35,5