Då var man hemma efter en av dom roligaste upplevelserna på länge!
Fan, man e ju en snacksalig en men då ni alla inte kan höra mig nu så får jag väl skriva några rader om denna skitfräna helg!!
Efter att ha grejat med bilen till sent in på fredagsnatten så blev det till att gå upp strax före kl.5 på lördag morgon för att hinna med allt. Med fullpackad bil, (efter att ha bokat av rejsas "bra att ha med lista"), kom jag fram till Kinnekulle strax efter sju. Fan nu var man stressad! Kvalet började kl.9 och det kändes som det var massor att göra på ingen tid alls!

Först skulle sekretariatet hittas för att betala anmälningsavgift och hyra transponder(tidtagningsmackapär att sätta på bilen), sen skulle "miatacampingen" hittas och alla grejer skulle lastas ur bilen, sen fick man ju inte missa förarmötet kl.08(diskad isf) samtidig som bilen var tvungen att vara besiktigad. All hjärnstress försvann dock när jag utanför Götene ringde den andre rockien, Mats Lundin, som lugnt och sansat beskrev var dom hade slagit upp sin camping och berättade att det var en minimal kö till besiktningen. Puh!
Avgiftsbetalning, urlastning, förarmöte, besiktning och motering av transponder hann jag med precis med innan det var dags att åka in i tuneln under banan för att ställa upp i depån och tidskvala till race 1. Ahhh skitnervöst!!!

Med ny debutlicens för racing i plånboken och en bana framför mig som jag aldrig kört med 4 hjul, skulle man nu för första gången tampas mot förare med betydligt mer ban och raceerfarenhet. Med puls som slog snabbare än ett stressat kaninhjärta och en hjärna som förmedlar tanken "Vad fan har du gett dig in på!

" vinkades jag in på banan...
Första varvet körde alla lugnt för att värma däck vilket gav mig en chans att rekognosera banan och lugna ner mig lite innan det var dags för fullt gaspådrag. När väl tidskvalet var igång fanns ingen tid att vara nervös eller tänka på någonting annat än körningen. . Det första varven var mest ett planlöst virrande och kollande i backspegeln. Allt kollande på u-tubeklipp från Kullen var som bortblåst. En titt på min lapptimmer efter första varvet informerade om tiden 1.13,02 , vilket är ok om man har en Epatraktor med 3:ans och 4:ans växel spärrad.
Efter att det första varvet var avklarat började jag titta lite mer på spårvalen hos framförvarande bilar och tiderna blev genast lite bättre.

Två varv kring 1.10 varpå två varv kring 1.09 gjorde att tuppkammen växte lite och gasfoten blev lite tyngre

vilket fick till följd att jag hamnade utanför banan efter tv-krönet!

Med bromsarna låsta kanade jag i 200km/h(kändes det som) mot räcket på banans kortsida! Som tur var så åkte jag av på höger sida vilket gjorde att asfalten i bankurvan fanns mellan mig och räcket, väl på asfalten tog ju bromsarna och jag fick ner farten så pass att det blev bara ett litet besök i gruset på andra sidan kurvan med påföljd att jag snabbt tog mig upp på banan och kunde fortsätta kvalet. En grönflagg vid nästa post indikerade att allt var lugnt även om benen skakade en smula. *pust*
Varven efter avåkningen tog jag det lite lugnare men jag fick köra ganska ostört,(förutom att Petsson försökte "tränga" sig förbi med följd att han också fick smaka grus

) så tiderna fortsatte att ligga kring 1.09 de två efterföljande varven, sen brakade kallaballiken igång igen! Det fanns ju snabbare bilar än miatan på banan! Det kom en klunga med A och B bilar som skulle om och som ny var det ju bara att hålla åt sidan och glömma allt vad hålla spårval och varvtider heter.

Men en fördel med de snabba bilarnas omkörning var ju att man kunde se hur de körde i kurvorna.

När dom snabba bilarna var förbi såg det fritt ut på alla håll så jag satsade lite mer och satte, för min del, kvalpassets snabbaste tid på 1.08.09.

Sen rullade på några varv till kring dryga 1.08 blandat med någon sämre tid när A och B bilarna kom och "störde". Även om det var skitkul!!

så kändes det ganska gott när den svartvitrutiga flaggan vinkades och man hade klarat av debuten.
Resten av förmiddagen tillbringades i "miatacampingen" där diverse ljug, och ännu mer teknikljug samt tillhörande däcksparkonversationer utspelade sig.
Tyvärr dog en äldre räcerförare av en hjärtatack (tydligen haft ett antal innan) strax efter han gått i mål under förmiddagens kval så ens egna problem med trötthet pga av 2 timmars nattsömn kändes helt plösligt ganska ovidkommande. Dom man pratade med sa iaf att det fanns inte ett bättre ställe för den mannen att dö på då han varit racetokig hela sitt liv.
Efter Lunch var det på med racekläderna igen för nu var det dags för det första racet i MX5-CUP!!!!

Till min förvåning och glädje så hade min kvaltid tydligen var så pass ok att jag inte hamnade sist bland alla roadsportarna.

För mig var det en sporre som heter duga!
Rullande start för första ggn (utöver licenkursen) och man hade fullt sjå med att se till att man hade "rätt" bilar runtomkring sig. När vi väl kom på startrakan så var man på helspänn!

men det röda ljuset fortsatte att lysa och de orangea saftblandarna rullade igång så det var bara att fortsätta ett varv till.

I startförsök två var fältet lite mer samlat och väl på startrakan slocknade de röda lamporna och racet var igång. Vilken STARTER JAG ÄR! Tänkte jag när jag såg Petsson, som startade till höger om mig, se ut som han stod stillastående. Det visade sig att han missat att dom röda lamporna slocknat och följdaktligen missat att trycka på pedalen till höger.
Väl igång tog jag sikte på en välkänd och mkt fotgenique miata med reklam för en av sveriges största biltidningar över hela bilen.

Bestämd över att haka på satsade jag med samma inställning som jag avslutat kvalet med. Nu hade man ju börjat få lite koll på hur kurvorna skulle tas så jag kände mig lite tryggare i min nya roll som tävlingsförare.

Men redan efter nåt varv kom den trögstartande röda miatan med en 1.6 liters motor farande i en kurva, och eftersom jag lärt mig att även känna igen röda miator i bakspegeln denna gång så slapp han smaka på gruset och kunde pressa sig förbi.
Själförtroende sjönk en smula och några dåliga spår val senare hade det blivit en hyglig lucka fram till Petsson och den orangea fotomodellen.

Varvtiderna dom första varven låg kring 1.08,00- 1.08,05 så jag visste ju att jag inte kört så illa iaf, sporrad av det försökte jag pressa lite mer för om möjligt komma ifatt de två miatakombatanterna som låg och fajtades en bit fram (Per och Magnus "petsson" om jag varit otydlig

) och jag lyckades iaf hålla luckan till dom på någorlunda samma avstånd under ett antal varv tills det var dags för för varvningsproceduren med A och B bilarna.

Som färsking i det läget tappade jag tyvärr helt koncentrationen och det blev ett jäkla blängande i backspeglarna och flyttande i sidled för att släppa förbi dom motorstarkare räsersarna.
Dom sex sista varven fick bara en 1.08 tid, resten låg mellan 1.09 och 1.11, där jag nu lade mer tid på att oroa mig för att se Mats röda miata i bakspegeln. Jag var inte säker på om Mats låg före eller efter mig i det läget, jag visste ju att han kunde bli farlig då jag fajtades lite med honom efter jag fått ordning på körningen i kvalet, men låg han efter så skulle han iaf inte få komma förbi, å inte heller någon av de övriga Roadsport-C som jag visste låg bakom mig skulle få chansen att krypa upp och åka om.

Som tur var tror jag att de bakomvarande hade lika svårt som jag att koncentrera sig när dom snabbare bilarna kom farandes så jag höll min position i mål iaf...

Vilken plats jag fick vet jag faktiskt inte riktigt!

Jag tror att jag hade 6 bilar bakom mig i mål, vilket jag tycker e helt ok i en tävlingsdebut.

Skitsamma!! Det var Svinkul
Eftermiddagens rejs gav långsammare tider för de allra flesta i jämförelse med förmidagens kval av någon anledning. Niklas Falk(den ursnabbe) hade någon teori kring bantemperaturen vilket lät rimligt, för egen del blev det iaf en marginell tidsförbättring då man som banåkar-rockie till en början har en ganska brant förbättringskurva.
Eftermiddagen och kvällen i depån gav möjlighet till lite reflektion, eftertanke kring ens körning samt chansen att snacka lite med dom som kört betydligt mer. Josen som kom på besök tipsade om hur jag skulle ta TV-krönet(kom ju fel där hela tiden), Niklas, Per, Mats och Petsson gav alla klockrent besked om att det går att köra spettet under bron

där jag bromsat eller släppt av hela dagen. Per och Petsson förklarade att dom inte viker undan för A och B roadsportarna när dom kommer utan fortsätter att hålla sitt spår, dom får hitta sina egna luckor i kurvorna eller ta chansen på rakan.
Förutom all kanoninfon man fick i diskussionerna kring körtekniken så bjöd också kvällen på kanontrevlig grillning med mkt tjöt, skratt och gliringar.

Senare på kvällen så åkte vi miatanissar in på banan igen(med tillstånd naturligtvis) för att ta lite foton på våra rejsmaskiner i dess rätta miljö under ledning av den eminente fotografen Per Hammarsjö.

Det togs också individuella bilder på respektive bil och förare vilket en annan önskar ogjort.

Efter endast två timmars nattsömn och en hel dag med adrenalinkickar som heter duga så var man ju sitt allra snyggaste...
Sen bar det iväg till hotellet för att stupa rätt i säng. Fasen va gött d var att få sova!
Dag två vaknade jag lite sent så det var bara att slänga på sig racekläderna och köra iväg till "Warm Up" körningen på 10 minuter som satte igång kl.9. Detta var ingen kval till racet som började efter lunch, startpositionerna till det racet togs ifrån resultatlistan efter racet på lördagen. Men 10 minuter träning gjorde gott, och med råden från gårdagen färskt i huvudet gjorde jag nu 1.07 tider!

Men 10 minuter går fort och snart var det dags att rulla av banan. Inne i bandepån ser jag att Mats röda står med huven öppen, nåt har hänt.

Några minuter efter att vi kommit tillbaka till tältet så kommer Mats med sin bil bogserandes, det visar sig att bilen gått varm och att den dog för honom precis när han svängt in i bandepån.
Ganska snart åker verktygen fram och det tar inte lång stund innan analysen görs att bilen inte kommer att rulla hem. Tändhattarna har smält.

Som tur var hade Per Trailat sin skönhet så transporten till Stockholm var fixad.
Huj, tiden gick fort, klockan blev ett och det var dags för det sista rejset!

Nu var man taggad minst sagt!

I starten hade jag en Lotus Elise framför mig, Per snett framför mig och Pettson ytterliggare ett led framför. Nu skulle jag inte släppa dom!
Starten gick! Petsson såg att lamporna slocknade denna gången så den gratis bjudningen fick man inte.

Det blir lite rörigt i starten så jag halkar efter något, men när allt stabiliserat sig så ser jag att den svarte elisen, Petsson, och Per ligger 150meter framför och fajtas. Jag försöker fokusera mig på spårval och inte tappa fart i kurvorna och håller hela tiden kollen på avståndet till mina tre konkurenter framför mig. Efter ett tag så tycker jag mig ana att jag tar in på dom!

Med tre stora morötter dinglandes framför mig flyter allting helt plötsligt mycket bättre tiderna ligger kring 1.07 och till och med en tid på 1.06.5 får jag till.
Mitt i rejset ser jag plötsligt den svarta flaggan med den orangea pricken samt Petssons nummer på en skylt brevid.

Vad har hänt? Petsson får åka in i depån men en annan jagar vidare och kommer närmare och närmare den svarte Lotusen och Pers miata. Halvägs in i loppet är jag ikapp och känner att det kanske skulle gå att åka om. Per fightas ordentligt med Lotusen. Per är tydligt en ganska snabb förare med en bil där chassit lämnar mer att önska i förhållande till förarkompetensen. Själv sitter man ju i den omvända sitsen.

Lotusen går som ett strykjärn i kurvorna medans Pers bil kränger betydligt mer. Pers stora problem, och nu även mitt problem, är att Lotusen är kvickare på rakorna så trots att Per åker om i kurvan så plockar Lotusen tillbaka ledningen med hjälp av fart på rakan.

Själv lägger jag precis i röven och hoppas på att dom har så mycket fokus på varandra att dom missar att dom lämnar lucka för en svarting att slinka förbi. Helt plötsligt så kommer det ett band med A och B bilar!

Jag har rådet att fokusera på mitt i skallen och lyckas därför hålla mig kvar hygligt bakom Per och Lotusen. Men när de snabbare bilarna väl är förbi mig och de skall ta sig förbi mina "konkurenter" så blir det bara ett myller av bilar, bromsljus och damm. Mitt uppe på TV-krönet är Per nära att få en lite Sevenkopia rätt i sidan, fasen vet hur dom redde ut det men ingen plåt eller plast gick sönder iaf!
Ibland dom sista varven ser jag chansen direkt efter tv-krönet att nypa mina nyvunna sparingpartners på inern men med nosen vid Pers framdörr är vi mitt inne i kurvan och jag fegar ur. (för att slippa riskera att byta framskärm.

) Per kommer om Lotusen en gång till men vid nästa raka är Lotusen tillbaka i ledningen igen.

Tyvärr så lyckades den Svarte Elisen hålla oss båda bakom sig fast det var uppenbart att vi båda var klockrent kvickare i kurvorna.

Själv kom jag inte om Per heller och tur var väl det för då hade han nog snott mina Teinisar!
Väl i mål gick vi fram till Petsson i Parc Fermé (eller va d nu heter) och fick höra att hans tekniska problem som orsakat flaggan var en icke uppvevad sidoruta!

Så kan d gå när inte hasp...rutan e uppvevad...
Blev en del text men det var så förbannat kul att jag vill berätta det för alla potentiella miatarejsare! Hoppa på det här för det är skitkul!!!
Vill tacka alla er i Miatacampingen för en kanonhelg! Och Hdzon och Mattias! Ni var riktiga klippor som roddade med tider, bilder mm!
