Min första (rejs)berättelse a.k.a vad fan hände med min brassestol?
Del 1: Vi lämnar Heby!
Jag packar i sista minuten, jämt och alltid. Trots minutiöst planerande gör jag allt och då menar jag ALLT i exakt samma stund själva avfärden sker. Resultatet av detta blir en stor mängd påsar med diverse innehåll. Jag har järnkoll…och det beror på att jag har ungefär en av varje med mig. Bilen som bär oss mot Mantorp är packad till bristningsgräns (som vanligt) och jag är lugn (som vanligt) eftersom ungefär allt som behövs för ett hjärt-/lungbyte finns med (som vanligt). Teamet Hofberg lämnar huset (nystädat och med nyvattnade blommor) kl 13.00 enligt planerna för att vid verkstad lasta på guldklimpen.
Del2: Arrival
Vi anländer Mantorp på kvällskvisten efter en kort visit på EAA´s Fly In i Norrköping där mina föräldrar visar upp sin RV-6a. Ronnie ser mycket intressanta bilar (Ferraris bla), jag ser en sjukt fräsch husbil med exakt rätt färg. Röd och silver. Exakt en sådan som jag vill ha, trots att jag hatar allt vad camping heter eller kanske just därför. Det skulle nog vara skitkul att campa om jag bara hade exakt den husbilen….eller? Vi lastar av guldklimpen och konstaterar att Niklas F också anlänt. Teamets talesperson (läs jag) passar på att läsa Amelia och Veckans Nu medan jag väntar på att besiktningsmännen anländer. Victoria Beckham har en snuskigt dyr väsksamling med en Birkin värd 1,5 mille i runda slängar….teamets talesperson måste förhandla fram en löneökning….besiktning, men jag ringer Hoffa som får komma ilande och sköta det tekniska. Jag skickar några sms till min äldsta son som undrar vad vi gör. –”mamma ser till att Mazdan blir besiktad älsklingsgubben”. Svar: ” -troligt inte”
Del 3: Dagen D
Klockan ringer tidigt och jag slänger igång datorn. Vädret kollas på lfv och yr samtidigt som jag kollar in mandeldesigns nya kläder (om ni vill blir populära ska ni tipsa era sambos om
www.mandeldesign.se) och uppdaterar min facebookstatus. Drar gardinen från fönstret och konstaterar SOL….SOL och återigen SOL. Efter frukost bär det av till banan. Väl där konstaterar jag att Halbig samt Henrik nu anslutit men att Fredrik H tyvärr blivit fast i Jönköping. Jag bestämmer snabbt att guldklimpen får plats bredvid de andra och så blir det. Vi ordnar ett eget lite läger och när Hans (äntligen) dyker upp blir liksom stämningen komplett med tältet och stolarna. Robert S=skittrevlig kille dyker upp i meckarkläder och innerst inne är det ju i vår depå han vill vara.
Jag hade faktiskt dagens första lilla missöde alldeles innan Hans dök upp. Min brassestol havererade. Men okej, tänkte jag då har typ det värsta som kan hända hänt…fast shit vad fel jag tänkte då. Efter lite krånglande med diverse delar av stolen gick den faktiskt att använda. Jag parkerar mig mitt i vår egen liten Mazdadepå och känner mig som herre på täppan….eller tanten i brassestolen….. Där sitter/ligger jag mest hela tiden nu även om jag med jämna mellanrum susar iväg på min depåkickboard i diverse ärenden. Jag servar med dricka, bananer, choklad samt trevliga tillrop. Förarna tävlar inbördes med att hissa upp bilen på inte bara en utan ibland även två domkrafter. Hjul skruvas bort i en jävla fart och helt plötsligt är de tillbaka igen. Det snackas mycket spacers i vår depå, det märker jag trots att jag har rätt fullt upp med att svara på diverse mail samt hålla vår verkstadskompis Peter uppdaterad. Har i denna period svårt att släppa Victorias väska, den är sjukt snygg….
Del 4: Det ska ju rejsas också.
Line upp för träning och jag putsar fönterrutan med Barnängens våtservetter från mitt operationskit. Jag förpassar mig (efter att jag kollat att allt ser okej ut i line upen och att ingen saknar nåt) upp på taket…bilarna rullar ut och jag börjar min vandring. Kan omöjligt kolla rejs och stå still utan jag följer det helst i en formation likt ”fyra hörn”….jag följer guldklimpen, som enligt mig går bra…känner mig nöjd eftersom jag ju trots allt är teamets mekaniker. Det går bra för Mazdaförarna och tiderna blir ju därefter, vilket alla redan vet ju. Kort paus…kollar vädret på lfv, men det bara bekräftar det jag redan vet: sol. Letar upp min nya läppglans från Clinique (ytterligare ett tips you guys…) som är to die for. Det har spf 15 vilket ni skulle veta om ni vore kvinnor är näst intill omöjligt att finna på ett läppglans av god kvalitet….det blir dock lite stressigt här eftersom det nu är dags för min enda uppgift som faktiskt har med bilen att göra..tadada: jag tankar!!!! Går bra, jeepdunken pyser lite vilket gör att mina flipflop kommer att dofta svagt av bensin än idag… Tidskvals och jag påbörjar dagens andra ”takvandring” för att följa bilarna och fysikern i mig ser faktiskt att guldklimpen har problem…vilket jag sen får bevisat genom att jag från min brassestol hör diskussioner om krängninghämmare samt tow-inställningar…hm…vi enas om att luncha in area för att vinna tid till förmån för ”domkrafttävlingen” i depån. Alla är extremt hjälpsamma och team Hofberg tackar vänligast för det….jag speciellt eftersom jag kan softa lite mer…TACK killar!
Del 5: Slutet för Växellådan
Rejs 1 startar bra men Hans och jag inser rätt kvickt att goldbabe har problem. Hoffa missar växel flera varv i rad på rakan och mycket riktigt tar det slut i näst sista varvet….SHIT tänker jag, har jag inte tankat tillräckligt??? Tänker att det inte är rätt läge att ta lönesamtal nu och rusar ner för trapporna, japp jag rusar. För jag kan vara jävla snabb, för snabb för mitt eget bästa vilket mina blåcolorerade ben ofta vittnar om….och nope, jag hade tankat tillräckligt men växellådan ville inte mer, den sa upp sig från vårt team och Den gyllene pistolen var ute ur tävlingen….teamet hängde läpp en stund och svor en del innan jag susade iväg och köpte oss en varsin glass som vi käkade uppe på taket samtidigt som vi fick se riktigt schysst rejsing. Halbig, Henrik P och Niklas körde grymt. Congrats boys.
Någonstans mitt i här fick jag också i uppgift att hämta ett kvarglömt batter till annan förare vilket visar att Team Hofbers talesperson fyller en funktion i depån...om nu någon tvivlade
Den korta versionen: En riktigt trevlig dag, med ett sucki sucki haveri. Men we`ll be back!
//Lindha, Team Hofberg
I`m born to run, you are born to race....